Perspektiv/Replik till Raymond Pettersson (Centerpartiet), angående artikel först publicerad 29 juli i Värnamo Nyheter:
Raymond Pettersson är upprörd över vår, Bevara Akutsjukhusens, partibildning. Han kallar oss populister, hävdar att vi har ett för starkt personalperspektiv, och insinuerar att vi inte ser till patienternas bästa. Sist men inte minst hävdar han att vi brister i helhetssyn och kallar oss bakåtsträvare. Hur frestande det än vore för oss att svara i samma stil, och helt sonika påstå att Raymond Pettersson månne känner sig hotad av vår partibildning, så väljer vi att inte sätta oss i sandlådan utan istället så sakligt som möjligt bemöta de anklagelser som riktats mot oss:

Först och främst att vi skulle ha hakat på en populistisk våg – vilken populistisk våg åsyftas? Den allt större våg av medborgare som är oroliga för akutsjukhusens framtid, och som inte är nöjda med hur C och övriga i alliansen skött sjukvårdspolitiken? Eller kanske den enorma svallvåg som formats i bakvattnet av granskningen av Måns Roséns utredning om centralisering av sjukvård, och som visat att centraliseringsivern saknar evidens och rentav sannolikt är skadlig för verksamheten? Vi minns att “populism” i sin ursprungliga betydelse syftar på en folkrörelse, och medger gärna att vår ståndpunkt är densamma som folkets, snarare än styrande politikers. Det är rentav därför vi bildats.

Avseende vårt personalperspektiv i sjukvårdsfrågor, så vill vi vara tydliga med att vi mycket riktigt har ett starkt fokus på personalfrågor. Vi vill säkerställa att det finns tillräckligt med sjukvårdspersonal (alla kategorier), att medarbetarna är kompetenta och uppdaterade inom sina respektive områden, och att de har en arbetsmiljö som är hållbar för att orka stanna kvar och arbeta i regionen under många år. Men till skillnad från Raymond Pettersson så ser vi inte frågor om personalvård eller rekrytering som något som skulle stå i konflikt med patienternas bästa – tvärtom! Som vi ser det är personalfrågorna oerhört viktiga pusselbitar, för att inte säga en förutsättning, för att kunna erbjuda våra invånare en god och högkvalitativ vård.

Att vi skulle ogilla förändringar, och vilja att allt var som förr, är ett tankefel av Raymond Pettersson: Det faktum att vi kritiserar ett antal av de förändringar som han och hans kollegor är ansvariga för, betyder inte att vi ogillar förändring i allmänhet. Tvärtom har vi, med vår insikt i vårdens vardag, full förståelse för att verksamheten hela tiden bör och ska utvecklas. Men i fråga om tillgängliga vårdplatser, bemanning och lokalt ledarskap önskar vi förvisso att det var som “förr”.

Vad gäller “brister i helhetssyn och konsekvenstänkande” har vi svårt att följa argumentationen. Delvis är det en passning till det påstådda motsatsförhållandet mellan personal- och patientperspektiv, men sedan nämns också att “den tekniska utvecklingen går snabbt inom sjukvården”, att “patienterna idag är medvetna om vad de kan ställa för krav” och att de “kan ta reda på var de får bäst vård”?
Det känns nästan löjeväckande att Raymond Pettersson tror att vi, som dagligen använder den tekniska utrustning han talar om, missat att den utvecklas. Vi kan försäkra att detta inte gått oss förbi.
Att patienterna är medvetna om att de har rättigheter och kan ställa krav på god vård är något vi både applåderar och uppmuntrar – faktum är att vår partibildning syftar till att slå vakt om just dessa rättigheter.

Till skillnad från Raymond Pettersson vill vi inte anklaga vare sig Centerpartiet eller övriga partier för att “inte se till patienternas bästa”. Vi utgår ifrån att alla åtminstone tror sig agera med våra invånares bästa för ögonen – men att det tyvärr inte räcker med goda intentioner. Vi ser med oro på den riktning som utvecklingen tagit, och anser att förändring krävs av hur politiken styr och sköter sjukvårdsfrågorna. Vi tror att den kompetens i sakfrågor och insikt i verksamheten som vi representerar är värdefull vid kommande förändrings- och utvecklingsarbete av regionens hälso- och sjukvård.
Vi drivs av ett självklart engagemang för dessa frågor, eftersom de påverkar oss själva och de vi valt att viga våra yrkesliv för att hjälpa – våra patienter.

Bevara Akutsjukhusen
genom
Magnus Bodenäs
Martin Nedergaard-Hansen
Linda Gerdin
Sara Wallby

Denna insändare är publicerad i SmT 9/8, JP 10/8 samt VN 11/8.